VÄLKOMMEN HIT

Allt på ett ställe.
Jag kommer i fortsättningen att finnas på sportlampan.se

onsdag 21 mars 2012

ABSTINENS

Hjälp, jag har abstinensbesvär.

Förra veckan la jag på valla för sista gången på mina kära längdskidor. De ska ju skyddas mot sommarens fukt och luftföroreningar. Men jag vill åka mer skidor. Att dessutom sitta på ett hotellrum och inte ha med varken rullisar eller MTB gör inte saken bättre.

 

Den gångna vintern kom jag bara upp i 50 mil, mot förra vinterns 100 mil.

Efter Vasaloppet åkte jag lite skidor i Orsa-Grönklitt, men det kändes att jag prickade formtoppen till Vasaloppet. Det var tungt att åka.

Nu åter till Vasaloppet då, eller öppet spår som det heter.

Då snön uteblev blev träningen dålig. Men tre resor till Orsa Grönklitt var nyttiga. Tyvärr var det rätt kallt ibland som synes.

Efter 25 km i -26 grader såg jag ut så här.

Efter 25 km i -26 grader såg jag ut så här.

Vid ett tillfälle var mina båda döttrar med och åkte.

Två veckor före loppet körde jag 30+50+50 km. Veckan efter när jag skulle köra ett lätt pass var kroppen helt slut. Vet inte om det var träningen eller något virus.

Vi kom upp till Sälen natten till lördag, sov i Daniels stuga.

Inlämningstället för skidvallningen

Jag hade planerat att lämna in skidorna hos Skigo, men missuppfattade Skigokillen så jag lämnade dem hos Stadium.

Hämtade ut skidorna på söndagsmorgonen. Direkt jag tog på mig dem kände jag att de var felvallade, det fanns inget glid. Vi kom till starten vid 5.45 mot 7.00 förra året. Men det var rätt kallt, -15 grader. Jag hade planerat att åka första biten med extra jacka, men den åkte av innan start.

Något försenade pga teknikstrul gick starten. Min egen armbandsklocka stannade på 7.00, så jag hade ingen koll på tiden.

Startfältet på lördagen

Första backen upp var seg, stod nog helt stilla i 5 minuter, men väl uppe kunde jag börja åka mitt eget tempo. Fast det var slitigt med den vallningen. Spåren var fantastiska, stadiga och rena.

I år köpte jag lagningsservice från Enervite. Riktigttrevligt att ha folk som stod utefterspåret och delade ut energidryck mm. De gav lite uppmuntrande kommentarer som var lika betydelsefulla som energin.

Jag stod på benen i princip hela sträckan, snubblade i en uppförsbacke. Men i flera utförsbackar föll det massor av folk. Vid ett tillfälle blev det slalomåkning på löparskidor i trettio knyck, men jag lyckades.

 

I år kände jag mig betydligt starkare, men disponerade krafterna mycket bättre.

 

Åter till mina skidor. Redan efter ca1,5 mil började mitt fäste försvinna. Jag funderade länge på att stanna och valla om. Men då jag kände mig stark i armarna valde jag att mest stå och staka. Det fick jag lida lite för då jag fick kramp i magmusklerna vid flera tillfällen.

Så här rena var mina skidor när jag kom i mål. Förra året hade jag fäste hela sträckan

Långa backen vid 2,5 mil gick bra. Jag tog rygg på en som jag senare åkte och pratade en del med.

Eft Eldris med 1 mil kvar blev det milt och då började jag få bra glid.

Jag var förhållandevis pigg hela vägen in i mål. Inför starten hade jag massa hemska minnen om hur tungt det var och hur ont det gjorde. Men nu har jag mest positiva erfarenheter.

 

Sammanfattningsvis är jag riktigt nöjd, det var roligt och jag kommer tillbaka.

Härnäst står Siljan runt och Vätternrundan på programmet.

Det blev ett lång inlägg, med bilder tagna från mobilen.

 

2 kommentarer:

Maria G sa...

Roligt att få en inblick i "motionsvärlden". Roligt att du känner dig nöjd med åkningen i vinter, speciellt slutmålet.
Fram med cykeln nu, Vätternrundan är en utmaning den också om än inte så krävande som Vasaloppet.
/ maria

strandskatan sa...

Vilket härligt reportage och så fina bilder. Dina döttrar är så snygga och jag gillar bilden med den extra blåa näsa ;))) hahaha.
Ha det gott
Halina