Trafikolycka E20

I dag var det återigen var det dags för stopp på E20 förbi Eskilstuna.

Jag reser ca 60 000 km bil om året, men för mig är det väldigt sällsynt att jag ser någon trafikolycka eller får stanna för någon.
Men i dag var det dags. Jag kom på E20 i östlig riktning mot Eskilstuna.
Vid Volvo blir 2 körfält ett. Det sker väldigt ofta olyckor där. 
I dag hade en långtradare gränslat mittvajern. Men den var även bucklig i fronten så något mer borde ha hänt med den. Jag hade tyvärr ingen kamera med mig, men mobilen fick duga i dag med.

Lägg märke till vajern som skurit upp i fronten. Det ser ut som att han kört in i någon framförvarande bil.

Jag fick sitta 40 minuter i väntan på saneringsarbetet.

Räddningstjänsten hade mycket att göra med saneringsarbetet. Det syns en våt fläck framför lastbilen.

Inte lätt att arbeta som bärgare med den hårda trafik som är här.

Frukost

I dag skulle bloggen handla om vår ballongfärd över Stockholm. 

Men som 5 gånger tidigare blev färden inställd på grund av kraftig vind. Rätt jobbigt att ställa in sig på att åka och så få besked precis när vi ska till att åka.

Dagen började lite annorlunda för oss.

Vår katt Rasmus brukar vilja gå ut vid femtiden, vilket han gjorde även i morse. Ofta när han kommer in brukar han jama för att få vår uppmärksamhet. Det gjorde han även i morse. Han gick direkt in i vårt sovrum, men kom inte upp i sängen. Efter en stund märkte vi att han lekte med något.

Vi reste på oss för att se vad det var.

Jo, det var den här:

Den var död, men helt oskadad, ca 15 cm utan svans.

Väldigt praktiskt att få frukosten serverad i sovrummet;)

När jag gick upp och skulle ta bilder på råttan strök han bara omkring mina ben, 

han brydde sig inte om råttan, kändes som att han blev glad för min uppmärksamhet.

Bakning av matbröd

Så har jag bakat en ny omgång matbröd.

Jag ledsnade på allt köpebröd med massor av konserveringsmedel, som dessutom kostar en förmögenhet. 
Droppen var när en bit morotslimpa blev liggandes i skafferiet några veckor. Den var lika fin som när vi köpte den.
Så för dryga året sedan bakar jag matbrödet själv. I början var det lite missar, med fel temperatur på vattnet mm. Men nu rullar det på rätt smärtfritt. Hitintills har jag mest gjort enligt recepten på påsarna, fast blandat i  lite kryddor, solroskärnor, pumpakärnor, russin mm.
Men i kväll gjorde jag ett större steg för mig.
Första degen blev som vanligt. Deg två med rågsiktsmjöl blandade jag i knappt 2 dl lingon. Deg tre med rågmjöl/lantmjöl blandade jag i 2 dl blåbär.
Det blev även lite linfrön och solroskärnor i degen.


Måste säga att det blev riktigt gott. Och nyttigt skulle jag tro. Det är i varje fall inge kemikalier i mitt bröd.


(Tanken med min blogg är att det ska vara bilder tagna med min riktiga kamera. Men i kväll var jag lat efter ett motionspass så bakning, det fick bli några med mobilen.)

Bullarna just rullade

Blåbärsbullarna på plåten.

I väntan på att komma in i ugnen

Lingonbröden i förgrunden, traditionella i bakgrunden.

Ser de inte goa ut?

Så blev blåbärsmackorna.

Vildsvin

Den här bloggen var tänkt att handla om dagens MC-resa genom norra Östergötland.
I stället blir det lite bilder på Vildsvin.


Jag har under många år sett spår i skogen av vildsvin. Men aldrig sett något frigående i Sverige. På skoj har jag sagt att det är bara hjärnspöken, så ofta som jag är ute i skogen och på vägarna.


Vi började åka MCn efter en färjetur över till Stegeborg, som ligger 1,5 mil syd-öst om Söderköping. Där finns Stegeborgs Trädgårdshotell. Det var enormt fina gräsmattor med äppelträd i. Plötsligt ser vi massor av djur i trädgården. Tanken som kommer, ja ha, de har vildsvin går där. Men så kommer vi båda på, det är inget häng, de är vilda. Vi kastar oss av MCn och tar fram kameran. Nu hade inte jag räknat med att plåta djur så jag hade normalzoomen på 24-70. Vilket gör att de blev rätt små på bilderna. Men här är de ändå.
Vi räknade till 17 - 20 djur. Efter besöket i trädgården med goda äpplen gick de upp i ekskogen.

Det fanns några riktigt stora djur. Dem vill jag inte ha framför framhjulet.

Tror inte markägaren blir särskilt glad när de får se sin fina gräsmatta uppbökad så här under bortre trädet.

Rasmus

I kväll skulle det bli en blogg om lite svampar som har kommit i vår trädgård. 


Jag tog kameran och gick ut och började plåta dem. Men då kom vår katt Rasmus och ville vara med, så han känns viktigare.
(Bilderna är tagna med kameran i Rasmus nivå utan att titta i sökaren. Därför kan han vara lite beskuren på några bilder, skärpan ligger lite fel och lite rörelseoskärpa finns.)

När det var som kallast vintern 2010 upptäckte vi en katt som kom förbi hos oss om kvällarna. Vi började efterforska om honom. Alla grannarna visste vad det var för katt, men ingen ägde den. Han har gått omkring i över tre år utan ägare. Till att börja med var han livrädd för oss. Men har var totalt utsvulten så behovet av mat tog överhand. Kroppen var stenhård, pälsen otroligt äcklig, öronen fulla med skabb. Enligt vad som sägs hade han inte överlevt länge till utan riktig mat i kylan. Kroppen reagerar så att den blir hård när den får näringsbrist.

Ett öra är skadat på honom så han har lite problem att hålla det rent, vilket vi får sköta om.

Efter en tid blev han mer tam och vågade sig in. Vi tog honom till veterinären som kontrollerade ifall han var chippad, men icke. De gjorde iordning öronen, kastrerade och vaccinerade honom.

Det är en enormt lekfull katt, trots sin ålder på ca 7 år. Spanar och rusar iväg på det mesta som rör sig eller prasslar.

I början åt han mest och bekantade sig med oss. Men det märktes när maten började göra nytta. Han blev lekfull som en liten kattunge. 
Hela tiden visar han sin uppskattning till oss. Har vi varit borta några dagar blir han nästan hysteriskt tillgiven. Sägas ska att vi inte lämnar honom utan tillsyn när vi är borta, vi har snälla grannar som tar hand om Rasmus.
Han är fortfarande väldigt rädd för främmande personer, men älskar oss. Pälsen är blank och fin. 
Namnet fick han av "Rasmus på Luffen", det var ju en luffarkatt.
Under tiden vi haft honom har han drabbats av diverse olyckor, men hämtat sig. Skurit sig i tassen, legat på Strömsholms djursjukhus för någon form av förgiftning, kanske av att han åt en fågel. Han har troligtvis blivit ormbiten.

Ett träd utanför vår entre är klovässarplats.

Han äter all mat som går att stoppa i mun. Förutom sin kattmat, pizza, pasta, köttfärs, ostbågar, ja listan kan göras lång.

Inte så särskilt bra bild, men lägg märke till tungan.

Skulle någon komma och hävda sitt ägarskap till Rasmus kommer den personen att få svårt att förklara sin missvård av honom. Dessutom var han i början väldigt rädd för skor och fötter, varför då kan man fundera på?


Jag återkommer säkerligen fler gånger med bilder på Rasmus.

Idrott i regn

Vissa personer vågar knappt titta ut när det regnar. Andra ger sig obehindrat ut i ösregn för att tävla eller ännu värre bara träna.


Jag kan tycka det är lite motigt att sticka ut på ett träningspass när regnet öser ner, men är man väl ute gör det inte så mycket. När man springer orientering är det rätt obehagligt när man  springer in i första vattenpölen eller första våta lövskogen, men sen bryr man sig inte.


I kväll tog jag ett pass på rullskidorna med regnet hängandes i luften. Snart nog började det att ösa ner regn. Dessutom motvind under lång sträcka, gjorde att träningspasset blev väldigt tungt. Men det kan ju vara bra för framtiden att träna hårt. Om det är 1 mm vatten på vägen bör rullskidorna skyffla bort ca 2 m3 på den sträckan jag åkte.


Har man bara rätt kläder som inte börjar streta eller blir kalla trots att de är våta gör det ju inget. Väl hemma igen kan man ta en skön dusch. Mina sportglasögon skyddar väldigt bra även mot regn.
Har du inte vågat dig ut och tränat i regnet så tycker jag att du ska testa. Fast i dag kändes det lite kallt i kortbyxor och kortärmad T-shirt.

Nu har jag av förklarliga skäl inga bilder på min träning i dag. Så i stället väljer jag några bilder från ungdomarnas start i AXA-stafetten under inledningen av O-Ringen 2011. Även de fick uppleva resterna av tidigare kraftigt regn.

Mälaren Runt

I dag pågår Mälaren Runt. MC åkning med många hundra ekipage. Start i Stockholm stopp i Strängnäs, Gröndal utanför Eskilstuna, vidare Västerås Enköping och tillbaka till Stockholm.

Vi åkte till Strängnäs där jag passade på att köpa nya stövlar då mina gamla inte klarar vatten. Konstigt föresten att vatten som rinner in borde även kunna rinna ut lika lätt. Men det tycks inte vara fallet.

Där mötte Gunnar upp med sin hemmabyggda trehjuling. Den har en V8 Chevamotor.

Gunnar är nr 3 frv, AnnaKarin på kryckor, maria till höger.

Vi åkte i kraftigt regn till Gröndals motorstadion utanför Eskilstuna. Där åt vi lite medhavd matsäck.

Nedan lite bilder på motorcyklar från Gröndal.

AnnaKarin åker hoj, trots sina kryckor. Hon kör inte själv

Lägg märke till handen vid kraftig sväng.

Motorcykelåkning

I dag hade jag ett enkelt jobb att utföra som endast krävde en skruvmejsel, lödpenna och voltmeter ca 320 km hemifrån. Min tanke var att ta motorcykeln dit då jag inte åkt så mycket i år.
På grund av allt regnade blev det inga bilder tagna i dag. Men då min blogg bör innehålla bilder lägger jag med MC bilder från Adventure days i Säfsen 2011, de hänger inte riktigt ihop med min text, men handlar ändå om MC åkning i ruggigt dåligt väder.

Tur att jag inte har någon korvkiosk MC utan en som klarar alla väderlekar.

När jag vaknade i morse var det blå himmel med strålande sol, fast lite kallt. Sagt och gjort, det blev MC'n. 
Packade med nödvändiga verktyg, lite kläder och kameran.
Jag kom iväg planenligt. Men efter ca 100 km såg jag moln i horisonten söder ut. Efter ytterligare 50 km stannade jag och tankade, då var molen tjocka. Så solglasögon av och tjockare handskar på. Regnet satte igång nästan omedelbart, det var inget stilla vårregn precis, det öste ner regn i 8 timmar.

Här gällde det att åka en bana i slalombacken när regnet öste ner, jag klarade det utan grusdäck. (inte jag på bild.

Regnet vräkte ner hela dagen, jag gjorde ett stopp i Mullsjö med jobb och lunch, så hemresa igen. Jag ville åka västra sidan om Vättern och följde min GPS. Så det blev via Skövde, i den väderleken åker man bara och och bryr sig inte så mycket om bästa vägen.

Körövning i slalombacken.

När jag började åka MC köpte jag rätt billiga kläder. Enligt säljaren skulle de skydda mot regn. Men efter någon timme i regn var jag sjöblöt. 

I höstas köpte jag Rukkakläder med GoreTex. Visst de var väldigt dyra, men säljaren lovade att jag skulle hålla mig torr.

Vid dagens 500 km åkning i ösregn fick kläderna verkligen visa vad de går för. Tyvärr läckte det in via halsen som gjorde mig blöt överst på kroppen. Men det anser jag inte vara klädernas fel. Benen och rumpan var absolut torr. Här ser man skillnad på kläder för 3 000 kr och 11 000 kr. Har man en MC som kan köras i alla väder ska man väl ha kläder som även klarar det. Lägger man 150 000 kr på en MC är väl inte 10 000 kr för hälsan så mycket.

I Säfsen fick vi träna på att åka på en planka, bra för balansen. Gör man fel så..

...går det inte så bra. ( Inte jag på bilden)

Jag är fascinerad över att ett tyg med Gore Tex klarar att inte släppa igenom regnvatten och man inte blir kondensig på insidan.

Mitt råd, visst är det dyrt att köpa RUKKA, men det blir ändå dyrare att köpa billigt om man nu vill åka i alla väder. Tyvärr kostade mina stövlar en hel del, men de har inte GoreTex, så jag fick hälla ut vatten ur dem.

Så tappar man en del sikt pga allt vatten som kommer på visiret, det bildas även kondesn på insidan ibland.

På tal om dåligt väder, det hade vi i Säfsen. Dikena var väldigt kladdiga vilket den här killen fick erfara, men det gjorde landningen rätt mjuk och behaglig.

Det hände inte så mycket mer än att han fick tvätta hojen lite extra.

Det var många som hjälpte till att få upp MC'n på vägen igen.

Markstenar

Vi har bott i vårt hus i 30 år så ibland måste man göra vissa förändringar.

Bilparkeringen består av grus, sand och gräs. Tidigare hade vi ärtsingel och höll undan ogräset. Men på sistone har sanden och ogräset tagit överhand.

I våras byggde vi en altan på framsidan, tidigare hade vi bara på baksidan av huset.

Som synes inte så fagert.

Resterna av gruset, men mest ogräs.

Överst till höger syns lite av nya altanen.

När jag en dag satt på nya altanen och såg ut över parkeringen insåg jag att vi måste göra något.

Grannen la på marksen hos sig för ett par år sedan. Det gör att deras hus ser så väldigt mycket finare ut. Visst vägen utanför oss är en gropig och dammig grusväg.

Men sagt och gjort, jag började leta marksten. Insåg att man skulle kunna köpa lite billigare vi Blocket, fast frakten kan bli dyr om stenarna finns en bit bort.

Till slut hittade jag ett parti som passade mig hos en anläggningsfirma som fått lite stenar över i olika omgångar. Så i dag kom så stenarna hem med en långtradare.

Här ses hur de lossas från bilen.

Fruktansvärt tungt att flytta pallen som väger ca 1 150 kg

Den som tror att en lastbilschaufför har ett lindrigt jobb har aldrig sett hur de får slita vid lastning och lossning. Varje pall väger ca 1000 kg och ska dras fram så truckföraren kan lyfta ner dem.

Det är tungt även för trucken, 1 150 kg långt ut på gafflarna är  max vad den klarar.

Sista pallen lyfts av, chauffören får städa flaket från all sand som följde med.

  Här är så alla stenarna snyggt och prydligt uppradade. Nu återstår bara allt jobb.

Stenarna är av hundbensmodellen, ljusgråa.

Stenmjöl att lägga under är beställt, likaså grävare som ska ta bort översta gruslagret. 

Stenarna som kom hem väger ca 20 000 kg totalt. Då jag får hem en del lastbilar med gods ville jag ha tjocka stenar som håller för detta. Han som sålde ville bli av med allt, så det är lite för mycket stenar, men då kan jag slösa lite, göra ytan lite större, använda till fler ställen.

Fortsättning följer på min plattläggning.