VÄLKOMMEN HIT

Allt på ett ställe.
Jag kommer i fortsättningen att finnas på sportlampan.se

tisdag 23 augusti 2011

Rasmus

I kväll skulle det bli en blogg om lite svampar som har kommit i vår trädgård. 


Jag tog kameran och gick ut och började plåta dem. Men då kom vår katt Rasmus och ville vara med, så han känns viktigare.
(Bilderna är tagna med kameran i Rasmus nivå utan att titta i sökaren. Därför kan han vara lite beskuren på några bilder, skärpan ligger lite fel och lite rörelseoskärpa finns.)


När det var som kallast vintern 2010 upptäckte vi en katt som kom förbi hos oss om kvällarna. Vi började efterforska om honom. Alla grannarna visste vad det var för katt, men ingen ägde den. Han har gått omkring i över tre år utan ägare. Till att börja med var han livrädd för oss. Men har var totalt utsvulten så behovet av mat tog överhand. Kroppen var stenhård, pälsen otroligt äcklig, öronen fulla med skabb. Enligt vad som sägs hade han inte överlevt länge till utan riktig mat i kylan. Kroppen reagerar så att den blir hård när den får näringsbrist.
Ett öra är skadat på honom så han har lite problem att hålla det rent, vilket vi får sköta om.


Efter en tid blev han mer tam och vågade sig in. Vi tog honom till veterinären som kontrollerade ifall han var chippad, men icke. De gjorde iordning öronen, kastrerade och vaccinerade honom.
Det är en enormt lekfull katt, trots sin ålder på ca 7 år. Spanar och rusar iväg på det mesta som rör sig eller prasslar.
I början åt han mest och bekantade sig med oss. Men det märktes när maten började göra nytta. Han blev lekfull som en liten kattunge. 
Hela tiden visar han sin uppskattning till oss. Har vi varit borta några dagar blir han nästan hysteriskt tillgiven. Sägas ska att vi inte lämnar honom utan tillsyn när vi är borta, vi har snälla grannar som tar hand om Rasmus.
Han är fortfarande väldigt rädd för främmande personer, men älskar oss. Pälsen är blank och fin. 
Namnet fick han av "Rasmus på Luffen", det var ju en luffarkatt.
Under tiden vi haft honom har han drabbats av diverse olyckor, men hämtat sig. Skurit sig i tassen, legat på Strömsholms djursjukhus för någon form av förgiftning, kanske av att han åt en fågel. Han har troligtvis blivit ormbiten.
Ett träd utanför vår entre är klovässarplats.


Han äter all mat som går att stoppa i mun. Förutom sin kattmat, pizza, pasta, köttfärs, ostbågar, ja listan kan göras lång.
Inte så särskilt bra bild, men lägg märke till tungan.
Skulle någon komma och hävda sitt ägarskap till Rasmus kommer den personen att få svårt att förklara sin missvård av honom. Dessutom var han i början väldigt rädd för skor och fötter, varför då kan man fundera på?


Jag återkommer säkerligen fler gånger med bilder på Rasmus.

4 kommentarer:

strandskatan sa...

Vilken historia! Och vilken vacker katt!
Bra att han fick hem hos ER :)
Har två katter från Katthemmet och förstår väl, när du skriver om rädsla och mat... Även om de hade det bra på Halmsdads katthemmet...

Ha det fint och tusen tack för ett trevlig besök hos mig :))
Halina

projektfoto sa...

Tack Halina för att du tog dig tid att besöka min blogg och skriva några uppmuntrande rader.
Det finns lite underlag om Rasmus som kanske, kanske kan bli något mer i framtiden.
Christer

Maria G sa...

Så fint du fotograferat Rasmus. Han verkar trivas fint i människors närhet och ta vara på godbitarna och sin "andra chans".
Man kan undra varför han blev vild?
Om ni talade samma språk skulle du nog få reda på mycket om ett hårt kattliv..

Trevlig onsdag!
/maria

projektfoto sa...

Tack Maria för din kommentar. Tror vi alla skulle börja gråta om vi fick reda på hur han haft det.
Christer